This summer.
Tio veckor går fort. Jag har sett Oskar Linnros live på mosebacke, hört av mig till en pojke som jag egentligen borde skita i och köpt en ny dator. Druckit kaffe i solen med bästa vänner och vandrat ensam hem genom stan. Firat en barndomsvän som fyllt 20 och ätit världens godaste kladdkaka. Fått en kärleksförklaring av en nära vän och sett personer i min närhet såras. Jag har dansat under bar himmel i ett av Europas vackraste länder och sett Jay-Z uppträda inför 45000 personer. Jag har åkt båt i Stockholms skärgård och avnjutit de godaste sommarluncherna man kan tänka sig. Ätit mer jordgubbar än jag någonsin tidigare gjort och plockat blommor på midsommaraftons kväll. Jag har spenderat dagar på landet i min ensamhet eller med bästa vänner och lyssnat på Coldplay. Läst ut 5 böcker, sett minst hundra filmer och skrattar tiotusen gånger mer. Jag har spriungit runt på grönalund som en femåring och ätit mjukglass med strössel. Lärt känna personer som jag aldrig kommer att sluta älska och dansat på stolar och sjungit högt. Jag har druckit drinkar och shoppat i New York, firat min morfars 75 års dag och sett Green Day live i göteborg. Jag har skrattat så jag gråtit och saknat min bästa vän. Druckit champange och blåa drinkar i Danmarks huvudstad och åkt båt längs Ny havn. Blivit förälskad i en främling och hatat ödet. Träffat på personer där jag mins sagt anade och umgåtts med NHL spelare. Spenderat dagar på akuten med min älskade pappa och sovit på en träsoffa i en korridor. Hängt på en brygga och älskat sommaren. Kört bil i timmar och sjungit med till snook. Vinkat hejdå till vänner som har lämnat landet och välkommnat de som äntligen kommit hem. Sett Train uppträda i en av sthlms bästa hotellbarer och tagit flera foton än någon sommar innan. Älskat livet och lärt mig att leva för stunden. Jag har haft vattenkrig med mina syskon och kusiner och bakat vaniljbullar en tisdag i augusti. Jag har kommit på mig själv att stanna upp mitt i en galen utekväll, titta upp mot stjärnhimlen och gråtit av lycka. Jag har ätit brunch/lunch och frukost på mammas balkong, seglat i den grekiska ö-världen och sett ett par gifta sig på en öde ö. Jag har haft den bästa sommaren i mitt liv och umgåtts med de personer som jag älskar mest utav allt. Men någonstan så längtar jag ändå efter hösten, efter allvaret och verkligheten. Jag har ingen aning om hur livet kommer se ut imorgon. Spännande men också läskigt. Jag vet inte hur jag kommer att må, vad som kommer att hända eller vad jag kommer att känna. Jag vet ingenting om framtiden helt enkelt. Men imorgon öppnar jag dörrarna för det sista kapitlet i år. Hösten och vintern.
Saturday, best friends and a bottle of vine
Story of a girl
Det handlar om dagar och timmar i ensamhet.
Och om en evighet, som faktist kändes som en evighet.
Det handlar om sår som aldrig läker, och om tårar som inte slutar att rinna.
Om brustna hjärtan, och trasiga drömmar.
Det handlar om en flicka som med blåa ögon som ser svart
Och som inte längre orkar att stå på sina egna ben
We can only be said to be alive in those moments when our hearts are conscious of our treasures.
- Thornton Wilder
Yellow
Idag känns det bätte är på väldigt länge och ändå så gör det ont varje gång jag känner efter.
Varje gång jag minns. Mest ont gör det när tanken om hur framtiden kunde ha sett ut dyker upp. Då faller jag, djupare än så många gånger innan.
Det är skrämmande.
Känslor man inte kan styra över.
Att tappa kontrollen.
everything was beautiful and nothing hurt
Mitt liv är för bra för att jag ska kunna klaga.
Men för dåligt för att jag ska vara nöjd.
Jag är fast där mellan.
Bland fina vänner och saker i värde.
Bland brustna hjärtan och ögon i sorg.
Men någonstans så har jag lärt mig
Att så länge man spelar utan känslor så har man inget att förlora.
Sen kan man diskutera hurvidare jag lurar mig själv att jag inte berörs.
Och hur mycket jag egentligen tar åt mig.
Tänker över, och tar till.
Det regnar, på en måndag. Så fint som det kan bli.
Jag har köpt rosor och blåa kuddar. Lyssnat på musik i regn och sett främlingar kyssas. Jag har ätit lunch på vapiano och umgåtts med min kusin. Läst en novell om kärlek och övervägt att ge upp det. Ännu en gång har en underbar vecka passerat och det är inte förens nu, när jag sitter här- som jag inser hur mycket jag fyllt ut den med. Hur mycket meningslösa saker jag har gjort. Endast för att få annat i tankarna. Endast för att komma bort ifrån dig. Men såhär i efterhand så känns det ganska bra. Jag känner mig ganska bra. För jag kude inte haft det bättre. Kunde inte lyckats bättre. Att ta en fika kvart i tolv på en tisdag bara för att man egentligen inte vill hem till ensamheten kan ge väldigt mycket. Att skeda med en bästa kompis i mitten utav veckan gör att man kan skratta sig till söms och få morgondagen att kännas enklare. Att ta bussen hem istället för taxi, att köpa sushi istället för thai att bada istället för att duscha. Jag ni förstår, undantag förnöjer. Det gör att man minns. Och den här veckan kommer jag aldrig att glömma. Inte för att jag läste en bok istället för att kolla på film när jag inte kunde sova utan för att jag träffade dig. Kvart i tre på innegården. När himlen lös i en rödblå färg och fåglarna fortfarande var vakna. Just därför kommer jag att minnas denna vecka.
Vad.vill.jag
Dagen har varit konstig. Ni vet när man kollar sig i spegeln och tänker vad håller jag på med, vad gör jag här och hej och hå. En ständig liten klump i magen. Vill jag ens vara här? Är jag ens redo för det? Panik liksom.
Min vecka
Jag har firat jennifers 20 års dag och dansat bland främlingar i köpenhamn. Jag har ångrat saker jag sagt och jag har lovat saker jag inte kan hålla. Jag har myst på landet med mina bästa vänner och jag har tittat på soluppgången en tidig lördags morgon. Jag har städat, diskat och lagat mat. Tröstat vänner som blivit sårade och jag har själv blivit sårad. Jag har avnjutit en weekend med min älskade mamma och jag har köpt en ny jacka. Jag har insett att mina vänner är det finaste jag har och jag har visat tacksamhet för deras kärlek. Jag har saknat en pojke som inte saknar mig och jag har köpt en ny mobil. Jag har raderat telefon nummer jag inte längre behöver och rensat mobilen på gamla sms. Jag har kört bil i timmar och lyssnat på hög musik. Jag har förstått att sommaren snart är över och att hösten väntar runt hörnet. Haft ångest för att skolan snart börjar och för att det är slut på det roliga. Hängt på balkongen och druckit vin med malin. Varit på fin middag hos Ida och sovit alldeles för lite. Träffat vänner som jag inte sett på flera år och kysst en främling. Med andra ord så har det varit ännu en underbar vecka den här sommaren och jag-vill-inte-att-den-ska-ta-slut.
blubbly
Friday Im In Love
Jag är glad. Lyssnar på musik och dricker kaffe. Det är kaos hemma, men jag är glad. Läser igenom bloggar om brusta hjärtan och förlorade själar. Men jag är glad.
Vet inte vad det är som har flygit i mig de senaste dagarna, men det känns som att ingenting kan stoppa mig längre. Skulle någon be mig att springa milen, skulle jag sätta på mig skorna, kolla dem i ögonen och börja springa. Bara sådär. Inte tveka, fråga varför eller klaga. Bara göra det. Svart på vitt liksom. Det är en härlig känsla. Som om jag har kontroll över situationen. Känner mig trygg i mig själv och säker i det jag gör. Vare sig det handlar om känslor eller ej. Vet inte hur det kommer sig eller varför men det är nice.
Kvällen ska spenderas inne i stan med världens underbaraste tjejer, och jag känner mig lätt som en fjäder. Inga tunga bördor över axlarna eller obehagliga känningar i bröstet. Bara enkelt. Livet känns inte så pjåkigt trots allt. Hoppas att känslan håller i sig.
.
Lost
Idag har jag ont i hjärtat. Sådär ont man får när man hör en låt som sätter ord på varenda tanke man har i huvudet. Som får en att gråta av lättnad för att man inser att man inte är den enda här ute som känner såhär.
Du har inte ringt på flera dagar och jag vet vad det betyder
Jag vill berätta allt. Allt om precis ingenting
Time.
Jag ska suta försöka.
Och börja va.
Mig sjäv igen.
"Det är lätt att tänka bakåt när förvirringen tar fart och när jag känner så då tänker jag på dig"
Jag träffade honom igår. Vi har inte setts sen den där natten då vi bestämde oss för att ses och prata. Klockan var halv fyra. Det var mörkt, och kallt ute. Jag hade druckit några glas vin och han det dubbla. Vi satte oss i bilen, han var livrädd att någon skulle se. Vi pratade länge. Han berättade att han saknade mig. Att hon inte var samma sak. Han pratade om sin mamma och hur han planerade att åka till USA. Vi satt där i timmar. Samtalet bara flöt på och jag minns att det enda jag tänkte på var att jag skulle berätta. Att jag en gång för alla skulle våga säga vad det var jag tänkte på. Men jag vågade inte. Jag vågade knappt öppna munnen. Vi pratade om sommaren och han berättade hur mycket han skämdes från den där gången hemma hos sofie i början av juni. Jag fick en klump i magen. Varför kunde jag inte bara säga något. Han förtjänade att veta. Vi fortsatte att prata och kom in på honom igen. Vi pratade alltid om honom. Det var lättare så.
Idag ångrar jag att jag inte sa något. Jag ångrar det varje gång jag ser honom och jag tänker på det varje dag. Varje jävla dag. Likväl vet jag att det inte skulle förändra något. Men jag vill bara att han ska veta. Han förtjänar att veta.
