Fourteen.

”Jag vill komma bort. Jag vill ha en galen utekväll. Jag vill åka till Kina. Jag vill bara vara hemma. Jag vill börja plugga. Jag vill ha en vardag. Jag vill lära mig att laga mat. Jag vill åka skidor. Jag vill göra alla glada. Jag vill alltid vara 18. Jag vill inte vara ung. Jag vill inte åldras. Jag vill köpa en hund. Jag vill inte att farmor ska bli gammal. Jag vill ha barn med lockigt hår. Jag vill bli smalare. Jag vill ta motorcykel körkort. Jag vill bo i Milano. Jag vill stanna i Stockholm. Jag vill bli miljonär. Jag vill fly från verkligheten. Jag vill bli modell. Jag vill se en bra film. Jag vill hitta kärleken. Jag vill ha en chef. Jag vill slå sönder min lampa. Jag vill skeda. Jag vill äta choklad. Jag vill ha en egen bil. Jag vill ha plattare mage. Jag vill vara lycklig. Jag vill ha en ny klocka. Jag vill gå i gymnasiet igen.”

Jag vet att man inte alltid kan få som man vill. Men har ni någonsin tänkt tanken att man skulle kunna vara vem som helst EGENTLIGEN.

Att vakna av en mjuk kyss och yrvaket förstå att det är ren lycka. Att ha en varm kropp och lugnande andetag brevid sig när man ska sova, ett par tröstande armar runt omkring sig när livet känns skit eller ett tröstande leende som får en att förstå att livet faktiskt vänder. Någon att skratta i evigheter av ren lycka tillsammas med och någon som ringer en gång i timmen för att rastlöst fråga vad man gör. Någon som överaskar en med röda rosor och marabou choklad. Någon som kliar en på ryggen och nynnar på ens favorit låt mitt i natten. Någon som skickar söta sms kl 02 på natten så att man yrvaken vaknar till, läser det och somnar om igen med världens största leende på läpparna och vet att det finns någon där ute som älskar just en själv. 

Hur kan man ha så lite åsikter som jag har. Jag tycker verkligen aldrig någonting om nått.