"Det är lätt att tänka bakåt när förvirringen tar fart och när jag känner så då tänker jag på dig"
Jag träffade honom igår. Vi har inte setts sen den där natten då vi bestämde oss för att ses och prata. Klockan var halv fyra. Det var mörkt, och kallt ute. Jag hade druckit några glas vin och han det dubbla. Vi satte oss i bilen, han var livrädd att någon skulle se. Vi pratade länge. Han berättade att han saknade mig. Att hon inte var samma sak. Han pratade om sin mamma och hur han planerade att åka till USA. Vi satt där i timmar. Samtalet bara flöt på och jag minns att det enda jag tänkte på var att jag skulle berätta. Att jag en gång för alla skulle våga säga vad det var jag tänkte på. Men jag vågade inte. Jag vågade knappt öppna munnen. Vi pratade om sommaren och han berättade hur mycket han skämdes från den där gången hemma hos sofie i början av juni. Jag fick en klump i magen. Varför kunde jag inte bara säga något. Han förtjänade att veta. Vi fortsatte att prata och kom in på honom igen. Vi pratade alltid om honom. Det var lättare så.
Idag ångrar jag att jag inte sa något. Jag ångrar det varje gång jag ser honom och jag tänker på det varje dag. Varje jävla dag. Likväl vet jag att det inte skulle förändra något. Men jag vill bara att han ska veta. Han förtjänar att veta.
Idag ångrar jag att jag inte sa något. Jag ångrar det varje gång jag ser honom och jag tänker på det varje dag. Varje jävla dag. Likväl vet jag att det inte skulle förändra något. Men jag vill bara att han ska veta. Han förtjänar att veta.
Amor
Han
Han pussar mig i pannan när jag ska gå.
Och tryggheten mellan oss slutar nog aldrig att existera.
