Fourteen.

Man gör bara inte det du gör.
Och ändå så gör du det.
Och lyckas.

En eftermiddag för mer än ett år sedan satt jag på en buss och tittade ut genom fönstret. Det var solsken utanför och jag bländades nästan av strålarna som reflekterades i vägskyltarna längs gatan. Jag hade ont i ryggen av att ha suttit för länge och det bultade i huvudet efter timmar utan mat. Mest ont gjorde det ändå inombords. Där jag satt verkade hela världen passera obemärkt förbi och det enda som stannade i mitt fokus var tanken på vad som var på väg att ske. Mitt hjärta höll på att gå sönder. Av anledningar jag inte kunde förstå, inte kunde bestämma över, inte rådde på. Jag minns att jag tänkte att något aldrig gjort så ont tidigare, att smärtan inte gick att stänga inne, lägga i ett hörn och glömma bort. Jag minns att jag tänkte att vissa känslor är så stora att det inte är normalt att dom ska få plats i kroppen av en flicka. Jag minns att jag såg i mörker.

Jag minns också att jag månader efteråt inte för allt i världen kunde känna igen personen som suttit på bussen den där eftermiddagen. Att allt var så bagatellartat och litet att det var skrattretande. Jag minns känslan av lättnad som infann sig i mitt bröst. Och utan den erfarenheten, hade jag aldrig suttit här, idag.

Jag har ätit brunch på restaurang Götebog med min älskade morfar. Jag har sprungit längs en strand sent på kvällen. Jag har köpt fem nya ringar. Jag har planerat en weekend med mina bästa vänner. Jag har varit på afternoon-tea hos mamma. Jag har skrivit sms som jag aldrig har skickat och jag har pratat extremt mycket i telefon. Jag har spelat min favorit låt på repeat i timmar och jag har firat en nära vän. Jag har gråtit över en pojke. Jag har sovit för lite. Jag har blivit bjuden på champagne. Jag har umgåtts med min släkt på landet. Jag har tittat på flera filmer. Jag har träffat mina vänner från milano och jag har ätit souvlaki med pitabröd till middag två kvällar i rad. Jag har avnjutit en after work i solen fast att jag inte har jobbat. Jag har blivit sårad. Jag har druckit äckligt vin och kedjerökt med Malin. Jag har ätit middag vid havet. Jag har suttit fast på en flygplats. Jag har gråtit två gånger. Jag har skrattat i flera timmar. Jag har busat runt i vimmlet. Jag har dansat under bar himmel. Jag har ätit lunch med mina älskade systrar. Jag har älskat och hatat och smakat på livet. Man får inte klaga när man tänker efter, livet är ju fantastiskt.