Fourteen.

Mitt liv är för bra för att jag ska kunna klaga.
Men för dåligt för att jag ska vara nöjd.
Jag är fast där mellan.
Bland fina vänner och saker i värde.
Bland brustna hjärtan och ögon i sorg.
Men någonstans så har jag lärt mig
Att så länge man spelar utan känslor så har man inget att förlora.
Sen kan man diskutera hurvidare jag lurar mig själv att jag inte berörs.
Och hur mycket jag egentligen tar åt mig.
Tänker över, och tar till.