Sail away with me


Hanna

Tid är ett påhitt. Påhittat för att underlätta, för att organisera. Vi människor använder tiden felaktigt. Vi låter den jaga oss, låter dens bestämda steg trampa efter oss i snabb takt. Tiden uppkom inte för att skapa stress, bekymmer, ångest. Tiden uppkom för att kunna strukturera och bestämma punkter. För att underlätta. Så varför utmålar vi tiden till något fult? Något att hata, något att vara rädd för? Tid är bara tid. Sekunder, minuter, timmar, dagar. År. Det är bara tid. Vad som gör tiden meningsfull, är vad vi fyller den med. Tid är bara tid.

2010

Tvåtusentio kommer att bli mitt år. Det känner jag på mig.


NINE

In disagreements, fight fairly. No name calling.



Thoughts

”Jag vill komma bort. Jag vill ha en galen utekväll. Jag vill åka till Kina. Jag vill bara vara hemma. Jag vill börja plugga. Jag vill ha en vardag. Jag vill lära mig att laga mat. Jag vill åka skidor. Jag vill göra alla glada. Jag vill alltid vara 18. Jag vill inte vara ung. Jag vill inte åldras. Jag vill köpa en hund. Jag vill inte att farmor ska bli gammal. Jag vill ha barn med lockigt hår. Jag vill bli smalare. Jag vill ta motorcykel körkort. Jag vill bo i Milano. Jag vill stanna i Stockholm. Jag vill bli miljonär. Jag vill fly från verkligheten. Jag vill bli modell. Jag vill se en bra film. Jag vill hitta kärleken. Jag vill ha en chef. Jag vill slå sönder min lampa. Jag vill skeda. Jag vill äta choklad. Jag vill ha en egen bil. Jag vill ha plattare mage. Jag vill vara lycklig. Jag vill ha en ny klocka. Jag vill gå i gymnasiet igen.”

Jag vet att man inte alltid kan få som man vill. Men har ni någonsin tänkt tanken att man skulle kunna vara vem som helst EGENTLIGEN.


Jag saknar söta sms kl 02 på natten, att yrvaket läsa det och somna om igen med världens största leende på läpparna

Att vakna av en mjuk kyss och yrvaket förstå att det är ren lycka. Att ha en varm kropp och lugnande andetag brevid sig när man ska sova, ett par tröstande armar runt omkring sig när livet känns skit eller ett tröstande leende som får en att förstå att livet faktiskt vänder. Någon att skratta i evigheter av ren lycka tillsammas med och någon som ringer en gång i timmen för att rastlöst fråga vad man gör. Någon som överaskar en med röda rosor och marabou choklad. Någon som kliar en på ryggen och nynnar på ens favorit låt mitt i natten. Någon som skickar söta sms kl 02 på natten så att man yrvaken vaknar till, läser det och somnar om igen med världens största leende på läpparna och vet att det finns någon där ute som älskar just en själv. 


Du

"Jag känner en man som har sett mer än de flesta
En sån, som aldrig sett var han har här
Han säger att han varit i helvetet och vänt
och jag tror att en bit av honom blev kvar där"


EIGHT

Love deeply and passionately. You might get hurt but it's the only way to live life completely.
    
   

Quiz


Jag saknar dig.

Jag vill berätta allt.
Allt om precis ingenting.

SEVEN

Never laugh at anyone's dream. People who don't have dreams don't have much.

      

Faith.

YOU MET ME AT A VERY STRNGE TIME IN MY LIFE.

Hard.

Hur kan man ha så lite åsikter som jag har. Jag tycker verkligen aldrig någonting om nått.


Quit playing games with my heart

Jag önskar att orden vi aldrig uttalar. Bara kunde ligga där framme.  Redo att läsas.
Förstås.  Utan att behöva analyseras. Tänkas över.  Eller försöka se igenom.
Bara sådär enkelt. Svart på vitt. Utan alla jävla spel.


SIX

Belive in love at first sight.


Game

Man gör bara inte det du gör.
Och ändå så gör du det.
Och lyckas.

Egentligen

Och jag chansar. För att jag en gång inte chansade.
Och för att jag ångrat mig. Varenda dag. Sedan dess


FIVE

When you say, "I'm sorry," look the person in the eye.

   


Future


Love

En eftermiddag för mer än ett år sedan satt jag på en buss och tittade ut genom fönstret. Det var solsken utanför och jag bländades nästan av strålarna som reflekterades i vägskyltarna längs gatan. Jag hade ont i ryggen av att ha suttit för länge och det bultade i huvudet efter timmar utan mat. Mest ont gjorde det ändå inombords. Där jag satt verkade hela världen passera obemärkt förbi och det enda som stannade i mitt fokus var tanken på vad som var på väg att ske. Mitt hjärta höll på att gå sönder. Av anledningar jag inte kunde förstå, inte kunde bestämma över, inte rådde på. Jag minns att jag tänkte att något aldrig gjort så ont tidigare, att smärtan inte gick att stänga inne, lägga i ett hörn och glömma bort. Jag minns att jag tänkte att vissa känslor är så stora att det inte är normalt att dom ska få plats i kroppen av en flicka. Jag minns att jag såg i mörker.

Jag minns också att jag månader efteråt inte för allt i världen kunde känna igen personen som suttit på bussen den där eftermiddagen. Att allt var så bagatellartat och litet att det var skrattretande. Jag minns känslan av lättnad som infann sig i mitt bröst. Och utan den erfarenheten, hade jag aldrig suttit här, idag.


Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0